Martorn: Skillnad mellan sidversioner
m →Beskrivning: undviker att artikeln hamnar i spårningskategorin Pages with image sizes containing extra px, replaced: <gallery = widths="175px" heights="130px" → <gallery = widths="175px" heights="130", <gallery = widt med AWB |
|||
(3 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte) | |||
Rad 2: | Rad 2: | ||
| name = Martorn |
| name = Martorn |
||
| status = LC |
| status = LC |
||
| sverigestatus = VU |
|||
| sverigestatus = VU<ref name="Artfakta">Artfakta, [https://artfakta.se/artbestamning/taxon/eryngium-maritimum-624 Martorn ''Eryngium maritimum''], läst 2021-9-21</ref> |
|||
| sverigestatus_ref = <ref name=Artfakta>{{webbref |url=https://artfakta.se/naturvard/taxon/Eryngium-maritimum-624 |titel=Rödlistning 2020 av martorn |hämtdatum=19. mars 2022 |verk=Artfakta |utgivare=[[SLU Artdatabanken]] }}</ref> |
|||
| image = Blauwe zeedistel DSCF2091.JPG |
| image = Blauwe zeedistel DSCF2091.JPG |
||
| image_caption = |
| image_caption = |
||
Rad 34: | Rad 35: | ||
== Beskrivning == |
== Beskrivning == |
||
Martorn är en flerårig grov, blågrå och taggig havsstrandväxt som vanligtvis mäter 1–2 decimeter. Dess blad är tjocka, läderartade, handflikiga med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i taggar. Bladen har ett skyddande vaxöverdrag som ger ett visst skydd mot torka. Martorn [[blomma |
Martorn är en flerårig grov, blågrå och taggig havsstrandväxt som vanligtvis mäter 1–2 decimeter. Dess blad är tjocka, läderartade, handflikiga med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i taggar. Bladen har ett skyddande vaxöverdrag som ger ett visst skydd mot torka. Martorn [[blomma]]r från [[juli]] till [[augusti]] med små blåaktiga blommor, som sitter samlade i nästan svepebladsomgivna huvuden. Även svepebladen hos denna växt har taggar i kanten. Foderbladen är långa och sitter kvar på frukten. Den har bruna frukter som är relativt stora och plattade med krokhår på ovansidan.<ref name="Artfakta"/> Martorn har en slående likhet med [[Tistelsläktet|tistlar]], men de är inte närmare besläktade. Den har en kraftig [[pålrot]] som kan nå 3–5 meter ner i marken men som oftast är runt 1,5 meter lång.<ref name="isermann"/> |
||
<gallery = widths=" |
<gallery = widths="175" heights="130" perrow="3"> |
||
Fil:濱海刺芹 Eryngium maritimum -英格蘭 Wisley Gardens, England- (9259214883).jpg|Blomknopp. |
Fil:濱海刺芹 Eryngium maritimum -英格蘭 Wisley Gardens, England- (9259214883).jpg|Blomknopp. |
||
Fil:Eryngium maritimum (Blauwe Zeedistel) - Katwijk, South Holland, NL.jpg|Blommande martorn. |
Fil:Eryngium maritimum (Blauwe Zeedistel) - Katwijk, South Holland, NL.jpg|Blommande martorn. |
||
Rad 44: | Rad 45: | ||
== Utbredning och systematik == |
== Utbredning och systematik == |
||
[[Fil:Eryngium maritimum.jpeg|thumb|Blommande martorn som besöks av en [[målarguldbagge]], på Italiens västkust.]] |
[[Fil:Eryngium maritimum.jpeg|thumb|Blommande martorn som besöks av en [[målarguldbagge]], på Italiens västkust.]] |
||
Martorn beskrevs första gången [[1753]] då [[Carl von Linné|Linné]] hittade [[art]]en på norra Öland. Den förekommer på |
Martorn beskrevs första gången [[1753]] då [[Carl von Linné|Linné]] hittade [[art]]en på norra Öland. Den förekommer på havsstränder runt om i Europa, i Nordafrika och Mellanöstern. Den förekommer i Sverige, Danmark och på [[Sørlandet]] i Norge, runt [[Östersjön]] så långt norrut som till [[Dagö]] i [[Estland]], på [[Brittiska öarna]], i Västeuropa samt Medelhavsområdet, i Mellanöstern så långt söderut som [[Israel]], och runt [[Svarta havet]].<ref name="Artfakta"/> I Nordafrika växer den från den västra delen av [[Libyen]], vidare genom [[Tunisien]] och [[Algeriet]] till [[Marocko]].<ref name="isermann"/> Vid ett tillfälle har den anträffats på [[Island]].<ref name="Artfakta"/> |
||
Den har [[Introducerad art|introducerats]] som prydnadsväxt och för att stärka sanddyner i Amerika och [[Australien]]. I Nordamerika växer den längs östkusten från [[Ontario]] i Kanada till [[North Carolina]], och på fem lokaler i Australien, i [[New South Wales]], mellan [[Taree]] och [[Budgewoi]].<ref name="isermann">{{tidskriftsref | författare = Maike Isermann, Paul Rooney | rubrik = Biological Flora of the British Isles: Eryngium maritimum | tidskrift = Journal of Ecology | volym = 102, 3 | sid = 789-821 | år = 2014 | doi = 10.1111/1365-2745.12243}}</ref> |
Den har [[Introducerad art|introducerats]] som prydnadsväxt och för att stärka sanddyner i Amerika och [[Australien]]. I Nordamerika växer den längs östkusten från [[Ontario]] i Kanada till [[North Carolina]], och på fem lokaler i Australien, i [[New South Wales]], mellan [[Taree]] och [[Budgewoi]].<ref name="isermann">{{tidskriftsref | författare = Maike Isermann, Paul Rooney | rubrik = Biological Flora of the British Isles: Eryngium maritimum | tidskrift = Journal of Ecology | volym = 102, 3 | sid = 789-821 | år = 2014 | doi = 10.1111/1365-2745.12243}}</ref> |
||
Rad 57: | Rad 58: | ||
== Martorn och människan == |
== Martorn och människan == |
||
=== Status och hot === |
=== Status och hot === |
||
I Sverige har martorn minskat kraftigt och försvunnit från många lokaler och har därför varit listad som [[starkt hotad]] (EN) på [[naturvårdsverket]]s [[rödlistning|rödlista]] över hotade arter i Sverige. Bevarandeåtgärder med utplantering har varit positiva för arten varför den idag kategoriseras som [[sårbar]] (VU). Främsta orsaken till att arten minskar är förändrad |
I Sverige har martorn minskat kraftigt och försvunnit från många lokaler och har därför varit listad som [[starkt hotad]] (EN) på [[naturvårdsverket]]s [[rödlistning|rödlista]] över hotade arter i Sverige. Bevarandeåtgärder med utplantering har varit positiva för arten varför den idag kategoriseras som [[sårbar]] (VU). Främsta orsaken till att arten minskar är förändrad markanvändning då betesmarker försvinner från strandängar. |
||
=== Inom kulturen === |
=== Inom kulturen === |
||
Rad 76: | Rad 77: | ||
== Externa länkar == |
== Externa länkar == |
||
{{ |
* {{commons|Eryngium maritimum}} |
||
* [http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/eryng/erynmar.html Den virtuella floran: Eryngium maritimum] |
* [http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/eryng/erynmar.html Den virtuella floran: Eryngium maritimum] |
||
Nuvarande version från 8 september 2024 kl. 10.08
Martorn Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Sårbar[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Araliaordningen Apiales |
Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
Släkte | Martornssläktet Eryngium |
Art | Martorn E. maritimum |
Vetenskapligt namn | |
§ Eryngium maritimum | |
Auktor | Linné, 1753 |
Martorn (Eryngium maritimum) är en art i martornssläktet och familjen flockblommiga växter som förekommer på havsstränder.
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Martorn är en flerårig grov, blågrå och taggig havsstrandväxt som vanligtvis mäter 1–2 decimeter. Dess blad är tjocka, läderartade, handflikiga med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i taggar. Bladen har ett skyddande vaxöverdrag som ger ett visst skydd mot torka. Martorn blommar från juli till augusti med små blåaktiga blommor, som sitter samlade i nästan svepebladsomgivna huvuden. Även svepebladen hos denna växt har taggar i kanten. Foderbladen är långa och sitter kvar på frukten. Den har bruna frukter som är relativt stora och plattade med krokhår på ovansidan.[1] Martorn har en slående likhet med tistlar, men de är inte närmare besläktade. Den har en kraftig pålrot som kan nå 3–5 meter ner i marken men som oftast är runt 1,5 meter lång.[2]
-
Blomknopp.
-
Blommande martorn.
-
Överblommade martorn i Turkiet.
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Martorn beskrevs första gången 1753 då Linné hittade arten på norra Öland. Den förekommer på havsstränder runt om i Europa, i Nordafrika och Mellanöstern. Den förekommer i Sverige, Danmark och på Sørlandet i Norge, runt Östersjön så långt norrut som till Dagö i Estland, på Brittiska öarna, i Västeuropa samt Medelhavsområdet, i Mellanöstern så långt söderut som Israel, och runt Svarta havet.[1] I Nordafrika växer den från den västra delen av Libyen, vidare genom Tunisien och Algeriet till Marocko.[2] Vid ett tillfälle har den anträffats på Island.[1]
Den har introducerats som prydnadsväxt och för att stärka sanddyner i Amerika och Australien. I Nordamerika växer den längs östkusten från Ontario i Kanada till North Carolina, och på fem lokaler i Australien, i New South Wales, mellan Taree och Budgewoi.[2]
Förekomst Sverige
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer sällsynta utefter västkusten från Bohuslän till östra Skåne.[1] Den finns även sällsynt på Gotland och norra Öland.[1] Tidigare fanns den även i sydvästra Blekinge.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Martorn växer på sandiga havsstränder, oftast strax ovanför högvattenlinjen, men förekommer ibland även på grusigare stränder.[1] Den är beroende av saltvatten och till skillnad från många andra strandlevande växter förekommer den aldrig på inlandslokaler.[1] Den växer ofta tillsammans med glest förekommande sandstarr, sandrör och strandråg.[1] Den står sig även över vintern då dess rötter sträcker sig långt ned i marken för att komma åt vatten. Arten gynnas av betande djur som kor och får.[1]
Martorn och människan
[redigera | redigera wikitext]Status och hot
[redigera | redigera wikitext]I Sverige har martorn minskat kraftigt och försvunnit från många lokaler och har därför varit listad som starkt hotad (EN) på naturvårdsverkets rödlista över hotade arter i Sverige. Bevarandeåtgärder med utplantering har varit positiva för arten varför den idag kategoriseras som sårbar (VU). Främsta orsaken till att arten minskar är förändrad markanvändning då betesmarker försvinner från strandängar.
Inom kulturen
[redigera | redigera wikitext]Carl von Linné menade att de första späda skotten smakar sparris, är urindrivande och uppmuntrande. Den har haft en betydelsefulla roll inom örtmedicinen, men även som en ätbar växt och som prydnadsväxt från medeltiden och framåt. Den förekommer i flera litterära verk från denna period, särskilt kan nämnas William Shakespeares komedi De muntra fruarna i Windsor och i Goethes Italienische Reise.[2] Den finns avbildad i kuststäderna Dziwnóws, Żelistrzewos och Ustronie Morskies stadsvapen och på belgiska, östtyska och litauiska frimärken.
-
Dziwnóws stadsvapen.
-
Żelistrzewos stadsvapen.
-
Ustronie Morskies stadsvapen.
-
Litauiskt frimärke.
Namn
[redigera | redigera wikitext]Det vetenskapliga namnet Eryngium kommer av grekiskans eryngion som betyder getskägg och maritimum som kommer från latinets mare, som betyder hav, och syftar på artens förekomst vid havet. Martorn har även kallats kostertistel, manskraft, manstro, martorna, vanlig martorn eller äkta martorn.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k] ”Rödlistning 2020 av martorn”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Eryngium-maritimum-624. Läst 19 mars 2022.
- ^ [a b c d] Maike Isermann, Paul Rooney (2014). ”Biological Flora of the British Isles: Eryngium maritimum”. Journal of Ecology 102, 3: sid. 789-821. doi: .
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Martorn.
- Den virtuella floran: Eryngium maritimum