Omar Bradley: Skillnad mellan sidversioner

	Omar Bradley
	; General of the Army Omar Bradley år 1950.
Information
Smeknamn	"The G.I.'s General"
Född	12 februari 1893; Clark, Missouri, USA
Död	8 april 1981 (88 år); New York City, New York, USA
Begravningsplats	Arlingtonkyrkogården, Arlington, Virginia
I tjänst för	USA
Försvarsgren	USA:s armé
Tjänstetid	1915–1953
Grad	General of the Army
Befäl	82. infanteridivisionen; 28. infanteridivisionen; 2. Armékåren; 1. Armén; 12. Armégruppen; USA:s arméstabschef; USA:s försvarschef
Utmärkelser	Army Distinguished Service Medal; Navy Distinguished Service Medal; Silver Star; Legion of Merit; Bronze Star; Mexican Border Service ; Knight Commander of the British Empire; Polonia Restituta-orden; Frihetsmedaljen; Suvorovorden; Kutuzovorden

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering Nyare redigering →

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Versionen från 22 mars 2015 kl. 22.44

Omar Nelson Bradley, född 12 februari 1893 i Clark, Missouri, död 8 april 1981 i New York City, New York, var en amerikansk militär. Bradley kom med tiden att erhålla den näst högsta militära graden i USA:s armé, General of the Army.

Biografi

Han examinerades från West Point (den amerikanska officershögskolan) 1915 i den årgång som kom att lämna ett stort antal generaler. Militärhistoriker har använt uttrycket årgången som stjärnorna föll på.

Vid andra världskrigets utbrott var han överste, befordrades 1941 till brigadgeneral och 1942 till generalmajor. Han var George S. Pattons närmaste man som befälhavare över 2:a armékåren under första delen av striderna i Tunisien^[1] och blev därefter själv från 15 april 1943 till februari 1944 chef för samma armékår.

Han deltog i erövringen av Bizerte och nu som generallöjtnant i invasionen av Sicilien juli-augusti 1943. I januari 1944 blev han under Dwight D. Eisenhower befälhavare över de brittiska trupperna i Storbritannien avsedda för landstigningen i Normandie.^[2]

Han deltog som chef för 1:a amerikanska armén vid Operation Overlord under Bernard Montgomery och från och med 1 augusti 1944 chef för 12:e amerikanska armégruppen direkt under Eisenhower. Med de underlydande arméerna, 1:a under Courtney Hodges 3:e under Patton och senare även 9:e under William Hood Simpson deltog han i de från brohuvudet i Normandie startade operationerna genom Frankrike.^[3] Under Bradleys ledning bröts den tyska Ardenneroffensiven i december-januari. I mars 1945 befordrades han till general.

Efter sin återkomst till USA blev han chef för Veterans Administration.^[4]

Bradley var från februari 1948 till augusti 1949 arméstabschef och från augusti 1949 till augusti 1953 var han den förste officielle ordföranden för samfällda stabscheferna (USA:s försvarschef). Han utnämndes till femstjärnig general (General of the Army) den 22 september 1950 som den senaste av totalt fem. Som försvarschef var han under presidenten och försvarsministern ansvarig för den amerikanska krigföringen under Koreakriget 1950-53 och han genomdrev 1951 beslutet att avskeda general Douglas MacArthur från posten som överbefälhavare i Korea. Samma år skrev Bradley boken A Soldier's Story, vilken delvis ligger till grund för filmen Patton (1970).

M2 Bradley, den amerikanska arméns nuvarande stridsfordon, har namngetts efter Omar Bradley.

Militära grader

fänrik 12 juni 1915
löjtnant 13 oktober 1916
kapten 22 augusti 1917
major 27 juli 1918
kapten (permanent grad) 4 november 1922
major 27 juni 1924
överstelöjtnant 22 juli 1936
överste 13 november 1943
brigadgeneral 31 maj 1944 temporär grad 24 februari 1941

generalmajor 16 september 1944 temporär grad 18 februari 1942
generallöjtnant temporär grad 9 juni 1943
general 31 januari 1949 temporär grad 29 mars 1945
General of the Army 22 september 1950

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Omar Bradley.

Företrädare: Dwight Eisenhower	Chief of Staff of the United States Army 1948–1949	Efterträdare: Gen. J. Lawton Collins
Företrädare: Första ämbetsinnehavaren	Chairman of the Joint Chiefs of Staff 1949–1953	Efterträdare: Amiral Arthur W. Radford

[1] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

[2] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

[3] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

[4] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

[1]

[2]

[3]

[4]

@@ Rad 25: / Rad 25: @@
 ==Biografi==
-Han examinerades från [[West Point, New York|West Point]] (den [[United States Military Academy|amerikanska officershögskolan]]) 1915 i den årgång som kom att lämna ett stort antal generaler. Militärhistoriker har använt uttrycket ''årgången som stjärnorna föll på''. Bradley var en av USA:s främsta generaler under [[andra världskriget]] och han var från 15 april 1943 till februari 1944 chef för 2. armékåren under striderna i [[Nordafrika]] och på [[Sicilien]], därefter chef för [[First United States Army|1:a amerikanska armén]] vid [[Dagen D|Operation Overlord]] och från och med 1 augusti 1944 chef för [[Twelfth United States Army Group|12:e amerikanska armégruppen]]. Under Bradleys ledning bröts den tyska [[Ardenneroffensiven]] i december-januari.
+Han examinerades från [[West Point, New York|West Point]] (den [[United States Military Academy|amerikanska officershögskolan]]) 1915 i den årgång som kom att lämna ett stort antal generaler. Militärhistoriker har använt uttrycket ''årgången som stjärnorna föll på''.
+Vid [[andra världskriget]]s utbrott var han överste, befordrades 1941 till brigadgeneral och 1942 till generalmajor. Han var [[George S. Patton]]s närmaste man som befälhavare över 2:a armékåren under första delen av striderna i Tunisien<ref>[http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/0925_0926-0087.jpg Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947]</ref> och blev därefter själv från 15 april 1943 till februari 1944 chef för samma armékår.
+Han deltog i erövringen av [[Bizerte]] och nu som generallöjtnant i invasionen av [[Sicilien]] juli-augusti 1943. I januari 1944 blev han under [[Dwight D. Eisenhower]] befälhavare över de brittiska trupperna i Storbritannien avsedda för landstigningen i Normandie.<ref>[http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/0925_0926-0087.jpg Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947]</ref>
+Han deltog som chef för [[First United States Army|1:a amerikanska armén]] vid [[Dagen D|Operation Overlord]] under [[Bernard Montgomery]] och från och med 1 augusti 1944 chef för [[Twelfth United States Army Group|12:e amerikanska armégruppen]] direkt under Eisenhower. Med de underlydande arméerna, 1:a under [[Courtney Hodges]] 3:e under Patton och senare även 9:e under [[William Hood Simpson]] deltog han i de från brohuvudet i Normandie startade operationerna genom Frankrike.<ref>[http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/0925_0926-0087.jpg Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947]</ref> Under Bradleys ledning bröts den tyska [[Ardenneroffensiven]] i december-januari. I mars 1945 befordrades han till general.
+Efter sin återkomst till USA blev han chef för Veterans Administration.<ref>[http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/0925_0926-0087.jpg Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947]</ref>
 Bradley var från februari 1948 till augusti 1949 [[USA:s arméstabschef|arméstabschef]] och från augusti 1949 till augusti 1953 var han den förste officielle ordföranden för [[samfällda stabscheferna]] ([[USA:s försvarschef]]). Han utnämndes till femstjärnig general (''General of the Army'') den 22 september 1950 som den senaste av totalt fem. Som försvarschef var han under presidenten och [[USA:s försvarsminister|försvarsministern]] ansvarig för den amerikanska krigföringen under [[Koreakriget]] 1950-53 och han genomdrev 1951 beslutet att avskeda general [[Douglas MacArthur]] från posten som överbefälhavare i [[Korea]]. Samma år skrev Bradley boken ''A Soldier's Story'', vilken delvis ligger till grund för filmen ''[[Patton (film)|Patton]]'' (1970).