Europaparlamentsvalet 1984
 Val till Europaparlamentet
| ||||
| Val till Europaparlamentet | ||||
|
| ||||
Europaparlamentsvalet 1984 hölls mellan den 14 juni 1984 och 17 juni 1984 i Europeiska gemenskapernas (EG) samtliga 10 medlemsstater, med varierande valdagar på grund av olika lokala sedvanor. Rösterna räknades när vallokalerna hade stängts, men resultatet offentliggjordes inte förrän den 17 juni så att resultatet från ett land inte skulle påverka väljarna i ett annat land där valet fortfarande pågick.
Valet handlade om parlamentets 434 mandat. Sedan det senaste ordinarie Europaparlamentsvalet hade det hållits ytterligare ett val, eftersom Grekland anslöt sig till EG mitt i en mandatperiod.
Valresultatet minskade jämfört med föregående val; från 63,0 % till 61,0 %. Valets vinnare var de europeiska socialdemokraterna och de högerextrema. Övriga partigrupper, inklusive de konservativa, kommunisterna och liberalerna, backade i antal mandat.
Efter valet bildades en ny högerextrem grupp samt Regnbågsgruppen. Den högerextrema gruppen bestod av 16 ledamöter och var således den minsta i parlamentet.
Antalet mandat i parlamentet var detsamma före som efter, men antalet mandat hade utökats sedan Europaparlamentsvalet 1979 på grund av Greklands medlemskap.
I Luxemburg sammanföll valet med nationella parlamentsval.
Bakgrund
Det första direkta valet till Europaparlamentet hölls 1979. 1981 anslöt Grekland till gemenskapen, men eftersom landet blev medlem mitt i en mandatperiod höll grekerna separata val till Europaparlamentet redan samma år. 1984 blev det åter dags för val till Europaparlamentet, fem år efter det första valet.
Antalet mandat hade, på grund av Greklands anslutning, utökats från 410 i valet 1979 till 434 efter valet 1981 (då enbart Grekland röstade).[1] Valet 1984 innebar ingen utökning av antalet mandat i sig, men var första gången som alla medborgare inom hela gemenskapen, inklusive Grekland, röstade i ett och samma val. Eftersom Grekland hade anslutit sedan valet 1979 och tillfört 24 platser i parlamentet, valdes 434 parlamentariker istället för de 410 i det första valet.
Valrörelsen
I valet 1979 var valdeltagandet endast 63 %, vilket i de flesta västeuropeiska länder är förhållandevis lågt. Skillnaderna var dock stora mellan olika länder inom Europeiska gemenskaperna. Länder med röstplikt låg exempelvis på 90 %, medan vissa länder hade under 50 % i valdeltagande.
Intresset för europeisk politik var alltså förhållandevis lågt, och valrörelsen handlade, precis som föregående val om den nationella politiken i landet istället för den europeiska. Även om partierna försökte öka valdeltagandet, minskade det med 2 %-enheter till 61,0 %.
I Luxemburg sammanföll valet med det nationella valet till landets eget parlament, medan fokus i andra länder helt och hållet låg på Europaparlamentsvalet. Valdeltagandet var trots det lågt i bland annat Danmark, Frankrike, Irland, Storbritannien och Tyskland, medan det var relativt högt i Belgien, Grekland och Luxemburg, som alla tre tillämpar valplikt.
Valet
Valdeltagandet
 BE
|
 DK
|
 FR
|
 GR
|
 IE
|
 IT
|
 LU
|
 NL
|
 GB
|
 DE
|
 EG
|
|||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 92,2 % | 52,4 % | 56,7 % | 77,2 % | 47,6 % | 83,4 % | 88,8 % | 50,6 % | 32,6 % | 56,8 % | 61,0 % |
Valresultatet
| Stat |
EPP/ED |
SOC |
LD |
RBW |
COM |
EDA |
ER |
NI |
Mandat |
 | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|
Belgien | 6 2+4 |
7 3+4 |
5 3+2 |
4 1+2+1 |
0 - |
0 - |
0 - |
2 1+1 |
24 5,5 % |
92,2 % |
|
|
Danmark | 5 1+4 |
4 1+3 |
2 2 |
4 4 |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
16 3,7 % |
52,4 % |
|
|
Frankrike | 9 9 |
20 20 |
12 12 |
0 - |
10 10 |
20 19+1 |
10 10 |
0 - |
81 18,7 % |
56,7 % |
|
|
Grekland | 9 9 |
10 10 |
0 - |
0 - |
4 4 |
0 - |
1 1 |
0 - |
24 5,5 % |
77,2 % |
|
|
Irland | 6 6 |
0 - |
1 1 |
0 - |
0 - |
8 8 |
0 - |
0 - |
15 3,5 % |
47,6 % |
|
|
Italien | 27 26+1 |
12 3+9 |
5 2+3 |
3 1+1+1 |
26 26 |
0 - |
5 5 |
3 3 |
81 18,7 % |
83,4 % |
|
|
Luxemburg | 3 3 |
2 2 |
1 1 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
6 1,4 % |
88,8 % |
|
|
Nederländerna | 8 8 |
9 9 |
5 5 |
2 1+1 |
0 - |
0 - |
0 - |
1 1 |
25 5,8 % |
50,6 % |
|
|
Storbritannien | 46 45+1 |
33 32+1 |
0 - |
0 - |
0 - |
1 1 |
0 - |
1 1 |
81 18,7 % |
32,6 % |
|
|
Västtyskland | 41 34+7 |
33 33 |
0 - |
7 7 |
0 - |
0 - |
0 - |
0 - |
81 18,7 % |
56,8 % |
|
|
EG | 160 (36,9 %) |
130 (30,0 %) |
31 (7,1 %) |
20 (4,6 %) |
41 (9,4 %) |
29 (6,7 %) |
16 (3,7 %) |
7 (1,6 %) |
434 100,0 % |
61,0 % |
Efterspel
Efter valet förändras partigruppernas sammansättningar något. Socialdemokraterna var de främsta vinnarna i valet, medan övriga partigrupper backade i antalet mandat. Oberoendes tekniska grupp (CDI) övergick till att bli Regnbågsgruppen. Samtidigt så uppkom det en högerextrem partigrupp. Denna partigrupp, Gruppen Europeiska högern, bestod vid parlamentets öppnande i juli av 16 ledamöter.[2] Franska Nationella fronten (Front National) var den drivande kraften bakom bildandet av gruppen.
Socialdemokraterna och de konservativa i parlamentet fortsatte att samarbeta i en stor koalition. Detta samarbete omfattade bland annat utnämnandet av olika politiska poster, inte minst parlamentets talman. Parlamentet valde Pierre Pflimlin, konservativ fransman, till talman under första delen av mandatperioden.
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Parlement européen”. Parlement européen. http://www.europe-politique.eu/parlement-europeen.htm. Läst 19 september 2008.
- ^ ”Le Parlement Européen issu des élections européennes de 1984”. Le Parlement Européen issu des élections européennes de 1984. http://www.europe-politique.eu/elections-europeennes-1984.htm. Läst 19 september 2008.
Externa länkar
|
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |