August Weismann
August Weismann, född 17 januari 1834 i Frankfurt am Main, död 5 november 1914 i Freiburg im Breisgau, var en tysk zoolog.
Weismann studerade i Göttingen och innehade, sedan han under zoologen Rudolf Leuckarts ledning förts in på den vetenskapliga zoologins studium, under två år platsen som livmedikus hos ärkehertig Stefan av Österrike, vilken levde i landsflykt på sitt slott Schaumburg. Där skrev Weismann sitt första betydande arbete Die Entwicklungsgeschichte der Dipteren (1864).
Under det Weismann i Freiburg im Breisgau, dit han 1863 flyttat som privatdocent och där han 1866 anställdes som professor i zoologi, var sysselsatt med embryologiska undersökningar, drabbades han av en ögonsjukdom, som tvingade honom att under tio år helt avstå från mikroskopiska arbeten. Det var under denna tid han planlade de studier och arbeten om evolution som gjorde honom till en av sin tids mest framstående biologer och till neodarwinismens främste representant. Av särskild betydelse var hans arbeten på genetikens område. Som ett slags vetenskapligt testamente utgav han 1902 Vorträge über Deszendenztheorie (andra upplagan 1904). Han tilldelades Darwinmedaljen 1908 och blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1897 och av Fysiografiska sällskapet i Lund 1905.
Övriga skrifter i urval
- Beiträge zur Naturgeschichte der Daphniden (1877)
- Über die Dauer des Lebens (1881)
- Die Entstehung der Sexualzellen bei den Hydromedusen (1883)
- Die Kontinuität des Keimplasmas als Grundlage einer Theorie der Vererbung (1885)
- Über die Zahl der Richtungskörper und über ihre Bedeutung auf die Vererbung (1887)
- Das Keimplasma (1892)
- Gesammelte Aufsätze über Vererbung und verwandte biologische Fragen (1892)
- Die Allmacht der Naturzüchtung (1893)
Källor
- Weismann, August i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)