Folkets befrielsearmé
| Folkets befrielsearmé 中国人民解放军 | |
 Folkets befrielsearmés flagga, de två tecknen till höger om stjärnan, 八一, uttyds "första augusti", årsdagen för arméns grundande. | |
| Information | |
|---|---|
| Nation | Folkrepubliken Kina |
| Grundad | 1 augusti 1927 |
| Organisationer |  FBAs markstridskrafter  FBAs flotta FBAs flygvapen FBAs raketstridskrafter |
| Högste befälhavare | Ordförande i Centrala militärkommissionen Hu Jintao |
| Statsråd | Försvarsminister General Liang Guanglie |
| Försvarschef | Stabschef General Chen Bingde |
| Vapenför ålder | 18-49 |
| Militärtjänst | Nej |
| Stående styrkor | 2.100.000 |
| Reservstyrkor | 800.000 |
| Ekonomi | |
| Budget | 355 miljarder yuan (2007) |
| Övrigt | |
Folkets befrielsearmé, förkortas FBA, är det officiella namnet på Folkrepubliken Kinas militära styrkor.[1] Den grundades av Kinas kommunistiska parti 1927 och lyder under partiets Centrala militärkommission. Folkets befrielsearmé har kärnvapen och är en av världens största militära styrkor. Folkets befrielsearmé är organisatoriskt skild från Folkets beväpnade polis, som emellertid också lyder under Centrala militärkommissionen.
Historia
Kommunisternas väpnade styrka går tillbaka till de trupper som deltog i Nanchangupproret den 1 augusti 1927 då den kallades "Kinas arbetare och bönders revolutionära armé". En stor del av armén officerare hade utbildats vid Militärhögskolan i Whampoa. Från 1928 användes namnet "Arbetarnas och böndernas röda armé", eller i dagligt tal "Röda armén" tills armén 1937, efter Japans invasion, delades i "Åttonde routearmén" och "Nya fjärde armén". De olika förband som kämpat mot japanerna i Manchuriet, organiserades efter japanernas kapitulation 1945 som Nordöstra Kinas folkdemokratiska armé. Samtliga styrkor slogs sedan ihop under det nuvarande namnet "Kinesiska folkets befrielsearmé" 1946, tre år före Folkrepubliken Kinas bildande 1949.
Indelning
Folkets befrielsearmé delas upp i marktrupper, flottan, flygvapnet och Andra artillerikåren (strategiska robotar).[1] Den är den enade organisationen för alla Kinas reguljära stridskrafter. På engelska skrivs det oftast ut PLA, People’s Liberation Army.[2]
Folkets befrielsearmé har också ansvar för Kinas rymdprogram.
Organisation
Organisation och regioner
Folkets befrielsearmé är formellt underordnad kommunistpartiets centrala militärkommission. En identisk kommission finns inom statsmakten, men den har ingen tydlig funktion. Den centrala militärkommissionen har betydligt mer makt än försvarsministeriet vilket gör att kommunistpartiet håller makten över folkets befrielsearmé.[2]
Under militärkommissionen lyder de fyra högkvarteren (generalstaben, den allmänna politiska avdelningen, den allmänna logistiska avdelningen och avdelningen för krigsutrustning), de tre vapenslagen och de sju militärregionerna.
Den allmänna politiska avdelningen upprätthåller ett system med politiska kommissarier som följer en egen befälskedja för att säkerställa försvarets lojalitet mot kommunistpartiet och regeringen.
De sju militärregionerna har fått namn efter sina högkvarter och är:
- Shenyangs militärregion
- Pekings militärregion
- Lanzhous militärregion
- Jinans militärregion
- Nanjings militärregion
- Guangzhous militärregion
- Chengdus militärregion
Utrustning och materiel
Befrielsearmén byggde länge sin doktrin på idén om "folkkriget", enligt vilken fienden skulle lockas djupt in på det egna territoriet och sedan övermannas av numerärt överlägsna, men tekniskt relativt enkla, styrkor. Efter Mao Zedongs död 1976 har denna doktrin övergivits till förmån för en doktrin som betonar en mer konventionell krigföring. Även om man arbetat för att modernisera armén har de begränsade militärbudgetarna till den enorma armén bidragit till är folkets befrielsearmé länge låg efter andra stormakter när det gäller vapensystem och logistik. Kuwaitkriget (1991) övertygade den kinesiska militärledningen att landet ligger långt efter USA och sedan dess har man införskaffat avancerad teknik främst från Ryssland men även börjat satsa på egen tillverkning. Från början av 00-talet fram till idag har Kina satsat mycket stora summor på att modifiera och förnya sin flotta och flygvapen.
Ekonomi
Det är mycket svårt att få en övergripande uppfattning om den kinesiska försvarsbudgeten, då denna till stora delar är hemlig. De senaste åren har Kina förstärkt sin militära budget och stora inköp har gjorts i ny materiel. 2007 var den officiella budgeten 44,9 miljarder dollar.[2] 2010 har Kina den näst största försvarsbudgeten i världen endast överträffad av USA.
Se även
Referenser
- ^ [a b] ”CIA -The world factbook - China”. Arkiverad från originalet den 12 november 2015. https://web.archive.org/web/20151112210954/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ch.html. Läst 18 augusti 2009.
- ^ [a b c] Encyclopædia Britannica på internet den 3 januari 2007, uppslagsord China
- Benewick, Robert; Donald Stephanie Hemelryk (2009) (på engelska). The State of China Atlas: mapping the world's fastest-growing economy (Rev. and updated ed.). Berkeley: University of California Press. Libris 11466603. ISBN 978-0-520-25610-1
- Joffe, Ellis (1967) (på engelska). Party and army: Professionalism and political control in the Chinese officer corps, 1949-1964. Harvard East Asian monographs, 0073-0483 ; 19. Cambridge, Mass.. Libris 8128564
- Nelsen, Harvey W. (1981) (på engelska). The Chinese military system: an organizational study of the Chinese People's Liberation Army. Westview special studies on China and East Asia, 99-0140061-9 (2. ed., rev. and updated). Boulder, Colo.: Westview Press. Libris 6168546. ISBN 0-86531-069-6 (inb.)
- Shambaugh, David L. (2002) (på engelska). Modernizing China's military [Elektronisk resurs] progress, problems, and prospects. Berkeley: University of California Press. Libris 9781484