inträffa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av inträffa  Aktiv Passiv
Infinitiv inträffa inträffas
Presens inträffar inträffas
Preteritum inträffade inträffades
Supinum inträffat inträffats
Imperativ inträffa
Particip
Presens inträffande, inträffandes
Perfekt inträffad

inträffa

  1. (om en händelse) existera /vid en viss tidpunkt/
    Nästa totala solförmörkelse som kan ses i Stockholm inträffar den 24 maj 2927.
    Synonymer: hända, ske
  2. (ålderdomligt) anlända
    1918: Kontinentalsystemet:
    Ungefär samtidigt med Reinhards afresa 1798 inträffade i Hamburg en emissarie från direktoriets polisminister.

Översättningar

[redigera]