dager

Svenska

Substantiv

Böjningar av dager	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dager	dagern	dagrar	dagrarna
Genitiv	dagers	dagerns	dagrars	dagrarnas

dager

1. naturligt ljus som inte består av direkt solljus, ofta svagt, sparsamt eller skiftande, som uppträder vid gryning, skymning eller genom indirekt ljusinsläpp; dagsljus

   : Staffansvisan:

   Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka.

   1959: Vårbräckning (Bonnier), w:Irja Browallius:

   Hon stod där i höstmorgnarnas skumma dager...

2. (bildligt) intryck någon eller något gör

   2013: Det här vill politikerna inte tala om i Almedalen (SVT):

   Under Almedalsveckan vill politikerna prata om de mesta men ducka för de frågor som kan riskera att ställa partiet i dålig dager.

3. (bildligt) något som blir allmänt känt eller uppenbart

   Vanliga konstruktioner: komma i öppen dager

   2019: Krossa den svenska antisemitismen (DN):

   Drygt 70 år efter att Förintelsens vidrigheter kom i öppen dager...

4. (konst) ljus som återges i en tavla eller bild

   skuggor och dagrar

5. (ålderdomligt) dag

Etymologi: Belagt sedan ca 1500 i Sex ekonomiska traktater. Av fornsvenska dagher, se etymologi för dag.

Översättningar

naturligt, indirekt solljus

(bildligt) intryck någon eller något gör

(bildligt) något som blir allmänt känt

(konst) ljus som återges i tavla

(ålderdomligt) dag — se dag